~~^^~~^^~~^^~~^^~~^^~~^^~~

Mitt liv förändrades inte över en natt, det tog många år.

Åren i skolan har format mig som människa,
jag har hela mitt senare liv värnat om den lilla,
tysta människan.
 Tagit dennes parti, varit dennes röst.
Klarar inte orättvisor, då tänder jag direkt..! 

Har förstått under årens lopp att jag har en styrka....
med min röst och en orädsla för maktfaktorer.

Jag träffade Roger, som jag sedan gifte mig med,
när jag var 17.
Vi hade ett lugnt och harmoniskt förhållande i många år.

 
1983
20år gammal
fick jag min första
Mia

~~^^~~

1 maj 1985
Giftermål
blev
Titti och Roger Iggström

~~^^~~

1987
24år gammal
kom nästa.... en kille
Emil

 ~~^^~~^^~~^^~~^^~~^^~~^^~~

Förhållandet mellan mig å deras far började grumlas.
Jag var rastlös.
Började känna mig instängd, behövde röra på mig. 

Efter många år av oro i förhållandet så bestämde jag att han,
som jag då var gift med,
var värd nåt annat än detta.
Så jag tog ut skilsmässa…...efter ett 11 år långt förhållande.

Under dom här åren så hade jag jobbat än hel del fackligt
och påbörjat min bana av socialt politiskt arbete.

Levde som ensamstående mamma i ca fem år.
Under dom åren så hann jag med att leva ut den lilla del
som fattades sedan tonåren!

 Fick lära mig:
- hur det är att vara ensam med barn…...
- hur sjuk en människa kan bli av att bli sviken.......
- utbilda mig till undersköterska…….
- inse att alkohol ska man dricka så lite som möjligt av.
- leva som arbetslös långa perioder…..mm.

Det var alltså inte jag som blev sviken, utan min före detta man.
Han mådde mycket dåligt av och till under dom här åren.
Nu har han ett nytt förhållande med en underbar tjej,
dom är otroligt lyckliga och jag gläds med dom.

Jag har aldrig haft alkoholproblem - utan blir fysiskt
sjuk av att bli yr, där av inget drickande här...
men det är ingen förlust, har aldrig varit mycket för det heller.

 ~~^^~~^^~~^^~~^^~~^^~~^^~~

Nu mer:
Lever jag med Steve sedan midsommar 1996.

Vi träffades så som man inte alls ska träffas…..!!!
Genom alkoholen......han är alkoholist…..!!!

Jag fungerade som hans mentor under en tid, s
edan ledde det ena till det andra.
Det hela slutade med att vi flyttade ihop.
Dom åren vi hitintills haft tillsammans så har han levt nykter...
förutom mycket korta återfall...

~~^^~~

20 juni 1997
Förlovning
Titti och Steve

~~^^~~

 
1998
35år gammal
fick jag mitt tredje och sista barn... en tös..
Anna

~~^^~~^^~~^^~~^^~~^^~~^^~~

Livet knallar på och åren går...
Det nya i mitt liv har blivit en diagnos..... Myalgi....!

Diagnosen fick jag den 12 februari 2003.

Nyordning måste till och jag måste tänka om - värdera om...
Att leva med värk...!
Klarar inte det som förut var naturligt och självklart.

Ännu är jag i en fas av att lära mig förstå och för hjärnan att acceptera detta nya.
Familjen är också i en fas av att lära sig att leva
med en människa som inte kan göra detsamma som förut.

Naturligtvis kommer det att ta tid.
Men människan är ju formbar.
Ingenting är omöjligt ... det omöjliga tar bara lite längre tid..

Vad framtiden har i sitt sköte återstår att se....

~~^^~~

I skrivande stund så har vi nått till år 2006.

Har varit sjukskriven i tre år nu.
I februari hörde FK av sig... man tyckte att jag nog borde
utredas... kan jag överhuvudtaget jobba mer i mitt liv..?!

Den 26 mars så åker jag till Piteå för utredning på
FMC = Försäkrings Medicinskt Centrum

Två veckor tar utredningen...
Kan inte säga annat än att man verkligen blir utredd.

Det man kom fram till var att jag INTE har fibromyalgi.
Däremot så har jag:
- Somatoformt Smärtsyndrom
- Migrän
- Spänningshuvudvärk
- ADD - koncentrationsproblem.
-  Impingementsyndrom - vänster axel

Lovar er att detta var inte det lättaste att acceptera.
Men det börjar flyta in...
Smärtan jag har i min vänstra axel har utvecklats till
Frozen Shoulder/Frusen skuldra...

...och det verkar som om
 även högra axeln är på gång att stelna.

Inget roligt alls kan jag säga...
Har förlorat nästan all rörlighet i mina armar.
Det värker som en ihållande tandverk konstant och
gör jag en hastig rörelse eller kommer utanför
min rörelse förmåga så BRÄNNVÄRKER det...
så det känns som om jag ska tuppa av.

Nå väl...
trots detta så ska man försöka rehabilitera mig.

Vilket jag på ett sätt ser fram emot...
Men på ett sätt fasar för...

Ska bli kul att göra något... att utveckla mig... kanske få
möjlighet till en utbildning
som jag kan tillgodogöra mig...

Fasan ligger i om jag kommer att klara detta...
Att ta mig upp på dagen och
ta mig iväg till en form av sysselsättning.
Kommer dom som jag är berörd av
 att förstå om jag säger att jag inte kan/orkar...

Kommer man att tro mig ...
Oavsett vad som sker...

Vi får se vart detta leder...
Nu är det Juni månad och om en månad
den 4 Juli så ska jag
påbörja en rehabilitering till jobb via
Arbetsförmedlingen.

En process som kommer att ta minst ett år är det sagt.

~~^^~~^^~~^^~~^^~~^^~~^^~~