Ännu ett barnbarn...
nej inte den här gången heller...! 
=)))

Här är en kille som jag fått förmånen att följa
dag för dag nästan.

Han hade alldeles föööör bråttom med att
komma ut ur moderlivet.

Fyra månader för tidigt kom han...
vägde inte mer än ett margarin paket...
700g
Länge visste man inte om han skulle klara sig...
Han var svårt lungsjuk och hade en liten liten
blödning på hjärnan.
Alla hans prematura månader vistades på sjukhus...

Han föddes alltså i ambulansen utanför vårat hus
När man kom fram till Sundsvalls sjukhus så
blev det ambulansflyg till Umeå lasarett...

När pojken stabiliserat sig och det såg ut att gå rätt väg
 så fick mor och son lämna Umeå...!
Efter nära tre månader där så skrevs dom istället
in på Sundsvalls sjukhus
och där var dom kvar tills Sean var stark nog
att få börja på att vara hemma...
Då var han enligt födelseattesten fyra och en halv månad.

Nu är lille man snart två år...!
Lungsjuk är han fortfarande
även om han för det mesta mår bra
så är han mer känslig för förkylningar än "vanliga" barn.

Den lilla blödningen på hjärnan som han hade vid födseln
är kvar som en pytteliten ärrbildning
och man vet inte ännu
om den kommer att ge någon form av handikapp...
det får framtiden utvisa.

Hur det kommer sig att han finns så nära mig är
för att vi bodde i samma trappuppgång när
han föddes och har gjort ända tills
för ett par månader sedan.

Seans mamma, Kattja, och jag är nära vänner
och umgås i princip dagligen.

Av någon anledning så har Sean en
ovanligt stor förkärlek till just mig
och min yngsta dotter Anna...
Han visar oerhört tydligt att han verkligen älskar mig...
När han kommer i min famn så slappnar han av så han nära nog slocknar... han är annars en väldigt aktiv kille...

Alla som har varit med och sett hur det ter sig...
blir fascinerade.
Det är så tydligt...!

Själv så blir jag varm långt in i själen...
Att betyda så mycket...
 så tydligt...
 för någon och då
allra helst ett barn som ju älskar förbehållslöst...
ja det är nåt fantastiskt...
 en gåva
som jag vårdar ömt
och njuter av så länge som jag får möjlighet till det.

Vår kärlek är ömsesidig
för vem kan låta bli att älska
ett barn som älskar en ..!!

Förhoppningsvis så har jag något att ge honom
något som kommer att leva kvar i honom genom livet.
Även om det inte är nåt han direkt vet...

För mig så är han en gåva och bomull för min själ...!

Oavsett vad som händer honom i framtiden
och hur saker utvecklar sig
så kommer han att betyda mycket för mig.
Och i den mån som jag kan...
så kommer jag att finnas i hans liv.

2006-06-12